Bristningar kan uppstå när dermis-lagret av huden, som ligger under överhuden (yttersta hudlagret) sträcks och slits, något som vanligtvis händer under snabb tillväxt eller snabb viktförändring. Med tanke på att en bröstförstoring i en mening innebär en snabb tillväxt av bröstområdet, är det inte förvånande att implantat KAN medföra hudbristningar.

Lyckligtvis är huden på bröstet i allmänhet ganska elastisk och motståndskraftig, vilket innebär att det är mycket ovanligt att hudbristningar utvecklas som ett resultat av en bröstförstoring.
Bristningar kan bildas när vävnaden inte kan expandera tillräckligt snabbt eller mycket för att tillgodose den tillväxt som sker, och det är nästan aldrig fallet med kvinnobröst.

Dock kan bristningar ibland uppstå som en komplikation vid en bröstförstoring, och det finns några faktorer som kan öka risken. En av dessa faktorer – implantatstorleken är helt påverkbar. Den andra – genetiska förutsättningar är inte det.

På den mest grundläggande nivån kan man säga att ju större implantat, desto större risk för hudbristningar. Om din hud är mycket slitstark och elastisk, kanske du kan öka din byststorlek avsevärt med liten risk för bristningar. Men om du har anlag för bristningar (om du har tunn hud med liten elasticitet), så väljer du kanske en mer måttlig förstoring av brösten. Om du inte vet med dig att du har lätt för att få hudbristningar, så var inte rädd för att fråga din plastikkirurg, som kan hjälpa dig att komma fram till hur det förhåller sig.

Kan bröstimplantat orsaka hudbristningar? Ja, men bara mycket sällan. Med rätt plastikkirurg, som hjälper dig att avgöra vad som fungerar med din kropp, är du sannolikt inte i riskzonen för att få dem alls.

Efter ett kirurgiskt snitt skapar kroppen kollagen för att reparera ”skadan”. Kollagen är precis som cement som fyller utrymmet mellan 2 tegelstenar. För mycket kollagen produceras alltid, och därför producerar vi också ett enzym som kallas kollagenas, som ”smälter” bort det överfödiga kollagenet. Denna gjutningsprocess pågår i månader. Kollagen produceras och överskottet avlägsnas för att återskapa hudens ursprungliga form. Om det finns kvar ett överskott på kollagen, bildas ett kraftigare ärr.

En perfekt balans mellan kollagen och kollagenas lämnar minsta märkbara ärr. Ofta läker vi dock alltför väl! Efter att huden har återbildats, fortsätter vi läka, ärret blir så att säga större än nödvändigt. Om vi hade kunnat tvinga fram extra kollagenas i våra celler, hade kunde vi smälta denna extra ärrvävnad.

Plastikkirurger och dermatologer har känt till i årtionden att det finns sätt att minska ärrens storlek. Hittills har dock inget sätt varit särskilt bekvämt. Man fann exempelvis att tryckbandage bidrog till att öka produktionen av kollagenas och detta har använts vid brännskador i över ett sekel. Kortisonkrämer inte bara lugnar irriterad hud, utan stimulerar också den naturliga kollagenas-produktionen. I extrema fall kan läkarna använda kortisoninjektioner.

I årtionden har läkare ordinerat silikon-plattor. Silikonfolie tejpat över ett ärr kommer att minska det. Detta upptäcktes i början av 80-talet, då en läkare försökte sätta jämnare press på ett ärr med hjälp av en silikon-platta. Ärr som behandlats med silikon tycktes minska mycket snabbare.
E-vitamin hjälper genom att arbeta på kollagenfibrerna och gör ärr mjukare och mer följsamma.

Att stänga huden efter en bröstförstoring

Det första steget till att få ett så fint ärr som möjligt, är att stänga huden utan belastning. Huden kan se rynkig ut i början, men det jämnar ut sig med tiden

Efter att huden är ordentligt stängd, vad mer kan man göra för att minimera ärrbildning?

Det vi gör på victoriakliniken är att tejpa brösten med silikon under 6 månader efter en operation. Vill man sen själv fortsätta behandla ärret, så kan E-Vitamin eller en E-vitaminrik olja som masseras in på huden hjälpa. Massage med olja genom att ”vika makaroner/ostbågar” längs med ärret, uppåt och nedåt gör ofta att ett är mjuknar och blir mer flexibelt (detta fungerar även bra för andra ärr, exempelvis efter kejsarsnitt).

BIA-ALCL är ett relativt nytt och väldigt ovanligt sjukdomstillstånd, men som är viktigt att känna till för alla patienter med bröstimplantat. Man tror att det orsakas av att textureringen på bröstimplantaten i vissa fall skapar en kronisk inflammatorisk process inne i brösthålan.

”Bottoming-out” sker vanligen hos smala patienter med mycket lite bröstvävnad och hudtäckning, i kombination med stora implantat. Det sker oftare om implantatet placeras ovanför muskeln, och är mindre vanligt med implantat placerade helt under muskeln. Typen av implantat har ingen betydelse i sammanhanget, bottoming-out kan inträffa med släta, strukturerade, koksaltbaserade, eller silikonbaserade implantat. Dock är det en ökad risk med släta implantat.

Runt alla främmande material som opereras in i kroppen, till exempel bröstimplantat, bildas en naturlig ärrvävnad, en så kallad bindvävskapsel. Denna bindvävskapsel blir hos vissa patienter tjock, fast och drar ihop sig. Detta kallas kapselkontraktion och kan göra att brösten känns hårda och även får ett mer onaturligt utseende.

Alla bröstoperationer kan resultera i att bröstet och/eller bröstvårtan antingen blir alltför känslig eller inte tillräckligt känslig. Denna förändring kan variera i grad och kan vara tillfällig eller permanent. Detta kan påverka känslan vid amning eller sexuell respons.

Under läkningsprocessen kan du känna domningar eller överkänslighet, ibland både och. Detta försvinner vanligen med tiden. Det är viktigt att komma ihåg att det kan ta upp till ett år, ibland två, för full känsel att återvända efter en bröstförstoring.

Det finns många faktorer som kan påverka risken för ”rippling”. De viktigaste är kvaliteten och tjockleken hos patientens hud och vävnad, valet av implantat typ och storlek och den teknik som används av kirurgen. Hudtypen är ju inget man kan påverka, men risken för rippling kan minimeras genom att väljer ”tätare” silikon-implantat (formstabila) som inte är bredare än patientens naturliga bröst, och genom att implantatet placeras under muskeln.

Alla implantat kan rotera. Det är vanligen inte synligt, men syns tydligare med anatomiska (droppformade) implantat, då de är asymmetriska. Om runda implantat roterar påverkas inte bröstets form. När ett anatomiskt implantat roterar, blir bröstets form förvrängd. Om det är en enkel rotation kan man vid en omoperation placera om implantatet (och vid behov ändra fickan som implantatet vilar i) alternativt byta till runda implantat.